Fredag den 4 juli. Den sista dagen på Lyckseletravets jubileumsvecka. Det är något särskilt med avslut – det där ögonblicket när tempot saktar in, men hjärtat fortfarande rusar. För det här var ingen vanlig travdag – det är finalen på en vecka vi sent kommer att glömma.
Vi firar 75 år av Lyckseletravet. Ett firande som inte bara handlat om lopp, pokaler och jubileumskransar – utan om människorna bakom. Hästarna. Funktionärerna. Kuskarna. Tränarnas slit. Publikens trogna närvaro. Och de ideella krafter som, dag som natt, bär upp denna folkfest med en självklarhet som inte ska tas för given. Att svensk travsport firar 100 år samtidigt som Lycksele Travsällskap firar 75 är mer än en slump. Det visar hur starkt travsportens rötter går i vår kultur, i våra bygder, i våra hjärtan. Och just i Lycksele har vi lyckats göra det med värme, vilja och ideell kraft.
På fredag går bland annat Lyckselepokalens final av stapeln samt Lyckseletravets egna 75-års lopp. Även v65-omgången avgörs.
Det är svårt att sätta ord på vad som sker under en vecka som denna. Det är slitna händer som mockar stallar sent in på natten. Det är nervösa blickar i defileringen. Det är glädjetårar i vinnarcirkeln och varma skratt över kaffekoppar i stallbacken. Det är allt det där som aldrig syns i resultatlistan – men som är själva själen i travet.
Så när den sista vinnaren rullar in mot prisutdelning och speakerrösten tystnar för i år, finns ändå en stark känsla kvar: Tacksamhet och gemenskap. Till alla er som startat häst, kört lopp, jobbat ideellt, hejat från läktaren eller stått i kiosken. Utan er – inget Lyckseletrav.
Tack för i år. Vi ses 2026.
Varma hälsningar från Lycksele Travsällskap
